Bild: Foto från Bo Pettersson  Vpl. furir Harry Nordlund

Den 3 april 1945, strax efter kl. 12 på dagen, kom ett larm om att ett främmande flygplan kommit in på svenskt luftrum i trakten av Simrishamn i Skåne.

Två jaktplan skickades upp från den närmaste svenska flygflottiljen i Rinkaby för att avvisa inkräktaren. Det ena planet fördes av den 22-årige värnpliktige furiren Harry Nordlund från Ullånger. Han hade redan tjänstgjort två år som jaktflygare och trots sin ungdom hade han många flygtimmar bakom sig. 
Två gånger hade han tvingats nödlanda med skador på maskinerna medan han själv klarat sig oskadd. Den här vackra vårdagen skulle sluta på ett helt annat sätt.

De två svenska jaktplanen skulle starta samtidigt och följas åt som en enhet. Avvisningen av utländska plan som kommit in på svenskt område var vanligen ganska odramatisk. De båda planen flög intill varann vid sidan eller snett framför det plan som skulle avvisas, ofta så nära att man kunde peka till piloten att ändra kurs samtidigt som man vaggade på vingarna. För att inte bli tagna för fiender var den svenska nationalitetsbeteckningen målad på maskinernas sidor och vingar. De främmande planen hade vanligen navigerat fel och brukade vända utan protester.

När de båda jaktplanen skulle starta från Rinkaby blev det något trassel för den ena maskinen och starten försenades ett par minuter. Harry Nordlund gav sig ensam iväg för att avvisa det främmande planet, en Dornier Do 27, ett tremotorigt tyskt plan bestyckat med tre kulsprutor. 
Kl. 12.24 fick markstationen ett meddelande från Nordlunds plan att han träffats av skott från det tyska planet. Tre minuter senare kom ett nytt meddelande: 
-”Jag är träffad av eld från en Dornier – jag går mot Rinkaby”. På en fråga från Rinkaby svarade han -”Jag kan ej landa – jag hoppar”. Detta meddelande upprepades ännu en gång, sedan bröts förbindelsen.

Jag citerar ordagrant ur TidningarnasTelegrambyrås referat den 4 april 1945. ”Från en luftbevakningsstation i närheten såg man det svenska jaktplanet på ung. 500 met. höjd, när plötsligt svarta rökmoln slog ut från maskinen, som omedelbart störtade och tog mark. Flygföraren tycks till alla delar ha följt de bestämmelser som gäller vid neutralitetskränkningar. Piloten följde med planet till marken.”

	Foto: Folke Bohman  Gravstenen vid Ullångers kyrka

Det var mycket fint väder den här dagen med utmärkt sikt och man kan undra varför Dorniern öppnade eld. Möjligen kan det bero på Nordlund togs för en fiende, då han kom i ett ensamt jaktplan, det skulle alltid vara två plan tillsammans. Ingen kommer att få veta den rätta orsaken till en helt onödig tragedi. Harry Nordlund är den ende svenske flygare som blivit nedskjuten över svenskt territorium. Han begravdes under militära hedersbetygelser på Ullångers kyrkogård, där man på hans gravsten kan läsa texten ”Stupad på sin post i fosterlandets tjänst”. År 1995 hedrades han med en minnessten i Ynde intill motorvägen mellan Sölvesborg och Bromölla. Då hade det gått 50 år sedan han störtade med sitt jaktplan J 20. Nu har det gått ytterligare tio år och snart är även minnena borta.